Varför är jag Kristen?

Svaret har, som det mesta i livet, präglats av avlösande perioder och svar som jag behövt under just dessa. Mycket glömmer jag men jag vet att jag den första tiden, de första åren, levde lite på den nyförälskades självklarhet att jag hittat rätt. Men jag hade en då för mig viktig grundbult i ett antal nära-döden-upplevelser ur vilka jag klarat mig utan minsta fysiska men.
Några har bleknat men jag minns med klarhet framförallt två tillfällen då ag tror att jag haft vad somliga kallar änglavakt.

När jag gick i 5:an eller 6:an gick jag och en kompis hem från badhuset där vi hade varit med klassen. Med oss hade vi skolans fotboll som vi lovat att återlämna. Det var en solig dag och Lidan (älven som rinner genom Lidköping) var isklädd.
Vi hamnade på var sin sida av den inte helt smala älven och började sparka bollen över till varandra. Vid ett tillfälle sparkade en av oss bollen för kort så den hamnade i mitten.
Jag började springa över för att hämta bollen, nästan halvvägs över känner och hör jag hur isen börjar knaka kraftigt. Jag inser att det är lika långt över tillandra sidan som att vända tillbaka. Så jag fortsätter, isen fortsätter knaka oroväckande, men håller...
ända tills jag nått kanten och ska ta sista klivet upp på land, då brister det! Men resulterar alltså bara i att jag blir blöt upp till ankeln.

Fast-Forward 8 år och jag håller på att cykla hem från avslutat skift på bageriet där jag jobbar. Cyklar utan lyse och i en korsning blir jag påkörd. Cykeln flyger iväg en bit men jag studsar inte lika långt. Bilen lyckas få stopp innan han kör över mig.
Till berättelsen hör att det dagen till ära var den första dagen som halkan hade släppt, hela veckan innan hade det varit isigt på vägarna och jag tror inte att bilen hade fått stopp ifall det hade inträffat dagen innan.

Under lumpen "bars" min tro av att jag itne ifrågasatte den. Min relation till Gud blev ett komastadie och när allt runt omkring mig var så tungt orkade jag inte "bära" på en Gudsrelation därutöver.
Givetvis stärkte den perioden min längtan att gå bibelskola, få tid att läka och fördjupa min kontakt med Gud.

Väl här, liggandes i min säng (som alltid när jag skriver) så kan jag se tillbaks på ett väldigt frekvent föränderligt liv med Gud. Insikt är ett ord jag aldrig använt så ofta som under den här tiden. Gud är mitt liv, omöjlig att separera även om jag ofta önskar att jag kunde känna honom tydligare.