Nollvision mot dömande?

Inom kyrkliga kretsar är det populärt att avstå från det ena eller andra fulständigt när detta ena eller andra har fört med sig mycket negativt.
Kanske är det dags för oss att fullständigt avstå från dömandet, från översitteri och pekfingervaggande.
"Döm inte och du ska inte bli dömd"
What would Jesus do?
"Inte heller jag dömer dig."

"Men..." säger någon då, "Jag dömer ju inte, jag tillrättavisar och pekar bara på ett bättre leverne".
En gyllene regel som är aktuell här är: "det är inte den som slår som avgör om det gör ont, det är den som blir slagen".

Många människor uppfattar kristna som dömande och intoleranta. Frågan kvarstår och förtjänar ett ärligt bemötande: Bör vi avstå från allt dömande?
Paulus talar ju om tillrättavisning och åtgärder vid människors felaktiga beteende. Men vi måste i allra högsta grad kunna se skillnad mellan att varna en bror eller syster för ett dike vi själva trillat i, mot att titta snett på någon utanför kyrkan.
mellan att hjälpa ett syskon och att tukta någon annans ungar. Vad ger oss den rätten?