1 Kor 3:11-
"Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus."Vad har jag för
grund för min tro... För egen del känner jag numera en avslappning i ett beslut jag en gång fattat och ser att det fungerar. men för andra som har det jobbigt eller som tvivlar. vilken historia har präglat mig och vilken grund står jag på...
För mig så är
Bibeln inte helt oväsentlig Alla som har lite mer koll än att bara stanna vid; "Kristna är skit och Jesus finns inte", vet att Bibeln innehåller en massa olika böcker och är till stor del en historiebok. jag skulle aldrig börja tvivla och argumentera mot mingdynastin bara för att jag själv inte levde under den tiden och det dessutom tog plats en bit bort. Vi får tyvärr lov att acceptera att man inte kan avfärda en historiebok som "osann" bara sådär.
Vidare är det en viktig del att märka att det är den
Levande Guden vi tror på, att saker och ting hänger ihop. Att någonting händer när jag ber. Många icke-troende säger; "ja men om jag skulle få se det här eller det här då skulle jag tro på Gud" men när man sen berättar att det faktiskt har hänt och händer fortfarande även om det inte är jättevanligt så bryr man sig inte ens om att bli nyfiken.
Om en kille stod framför mig och berättar att någonting som inte kan ske med naturliga medel av någon människa, just har skett honom, eller en kompis till honom. Borde man då inte vara åtminstone såpass ödmjuk att man säger "Vad intressant, kanske finns det då någon sanning i det du säger" och inte lämna det där utan ha en lite mer öppen attityd till nästa gång.
Sen är det inte helt oviktigt att se vilket underbart sammanhang man hamnar i bland en god
kristen gemenskap. man tar hand om varandra. man bryr sig. man ser de som behöver bli sedda. man dras samman av att be för och med varandra. Det målas ju upp som en familj och det tycker jag ofta stämmer väldigt bra. en tjej som är 6 år yngre kan fortfarande vara en vän men det är inte sällan så att det känns mer som en lillasyster. En kompis har sagt, att han skulle vilja tro på Gud även om han inte fanns för det ger så mycket.
Sen känns det oerhört gott att jag har ett
uppdrag, att jag kan transformera min tro i gärningar. Att Gud inte väljer att köra ett solorace utan använder sig av oss människor. Att jag får ge vidare vad jag själv fått ta emot. Annars är ju risken stor att man kännar att det här livet är meningslöst. Tyvärr är väl problemet att vi fortfarande är för dåliga på att dela med oss av den ovannämnda gemenskapen utåt. Om folk känner att de inte kan vara med i en gemenskap så gör man ofta alternativ nummer 2, man driver med dem.
Tacksamhet är en annan viktig bult i sammanhanget. Grabben Jesus valde att dö på ett kors för mig. Han hade inte behövt fortsätta när han märkte att judarna blev förbannade och började kasta sten efter honom. Men han hade Sitt uppdrag och han fullföljde det
Sen får vi inte glömma att det här är inte "as good as it gets", jag lever i
hoppet på att en dag så kommer jag stå inför Gud inte som vårt nuvarande distansförhållande utan i fullständig gemenskap med honom, ingen ondska inget lidande,
Oh happy days! och kom inte med snacket om att det kommer bli långtråkigt. Har vi kommit så långt att acceptera att himlen a.k.a Paradiset finns, då får vi väl ändå ha såpass mycket tillit till Gud för att tro att han inte kommer göra det långtråkigt. Självklart kan vi inte här förstå
hur det kommer bli, men
att det kommer bli grymt gött, det tvekar jag inte en sekund på
Till sist har det varit viktigt för mig att kunna separera på de två tankarna:
"
Jag tror inte på att (Jesus gick på vattnet)" mot
"
Jag förstår inte hur (Jesus gick på vattnet)"
Det är inte kul men det är faktiskt så att Gud, den Gud som vi benämner som allmäktig och allvetande, faktiskt har koll på hur saker hänger ihop och kan göra saker som jag varken förstår eller kan göra själv. Det är inte lätt för vårt egofixerade samhälle att smälta den tanken. Skulle Gud vara större än mig...
Detta mina vänner är de viktigaste delarna till att jag tror som jag kan komma på på rak arm.
det var nyttigt, se och förstå för egen del att det är inte bara en go' bumbibjörnskänsla i magen och en psykisk kärlekscykel inom mig själv vid speciella tillfällen och stora möten.
Min bön är att vi alla ska få ta del av Guds plan för våra liv med glädje, att Evangeliet ( = det Glada budskapet) ska få spränga våra gränser och vara just det; Glatt.
Gud välsigne er alla!
