Väckarklocka i D-dur

det är dags att vakna Sverige, upp ur din prestationsfixerade trans.
Att tacka nej till nästa "du-ska-se-att-jag-klarar-mig"dans.
Låt mig få presentera mig för vem för den jag är.
Jag är en liten kantstött kopp fylld med kaffe och alla brister som jag bär.

Det är inget ömkansvärt över mitt liv och det är inte en visa om min egen tragik.
Det är en väckarklocka som skriker "Du är älskad för den du är", oavsett vad grannens årsinkomst är.

Vi tycker inte om att höra att vi duger, vi vill vara så mycket mer än godkända,
men se på familjen Johansson där de ligger i sina sängar alla utbrända.
Dagens rubrik lyder: Du måste inte vara bäst på allt du gör.
Inte ens jag lyckas med allt jag tar mig för.

Så försök förstå och kom ihåg; en Mingvas beundras och avundas för framgångens våg.
Men den glöms strax bort sen du ställt den i en vrå.
Och när du sen drabbas utav psykisk ohälsa blir ni båda omöjliga att nå.
Så stäng av din TV, gå in i ditt kök och ta fram din lilla kantstötta kopp. Fyll upp och slå dig ner. Börja njut av att; leva är mer än att bara finnas till.

Kan du rimma till Thailand?

Vad händer när pojke A och B träffar flicka A och B på en strand i ett främmande land.
Och vad händer när pojke A och flicka A finner tycke för varann' och börjar vandra hand i hand.
Jo även pojke och flicka B blir ett par ska ni se.
Allt känns naturligt men känslorna är av plast, och om samvetet stod på 'on' skulle de båda må rätt kasst.

Regn i midsommarnatten

Människor flyr med krossade förhoppningar.
Himlen öppnade sig över Eden men duvan syntes inte till. Gud storgrät över sin vackra jord och människor flyr.
Västkusten drabbas av Guds sorg och folket tänker äntligen till...
"Det är dags att sänka våra koldioxidutsläpp".

- Efter midsommarnattens skyfall, sommaren då Sverige regnade bort och Halmstad stod i fronten.

Kuriosa Kring Kristus

När Jesus går i båten och åker ut en bit innan han undervisar i liknelsen om sådden (Matt 13)
gör han det då för att akustiken blir bättre och att alla ska höra?
Eller gör han det för att han blir trängd av massan och behöver lite distans?

Strategiskt uträknande? eller Mänskligt "This is my space this is your space"?

Egotrippen Jesus... eller?

Det kan upplevas som oerhört egoistiskt och aningen frånstötande när Jesus talar om att vi Ska älska honom. Men Jesus vet att när vi älskar honom så sprider sig den kärleken och innefattar även andra.

Citat

"Hur kunde David synda så stort och ändå stå så nära Gud?
Svaret på den frågan är att David alltid var ivrig att bekänna sin synd när Gud pekade på den och lät David ställas inför den."
- Charles Stanley

"Påtår tack"

Fundering: Fyller Gud eller tar vi emot?
Ser Gud behov och fyller oss ryckvis efter behov, eller är välsignelsen kran alltid påslagen, men vi måste inse vårt behov och ställa vår kopp under kranen?

enkät för ungdomsarbete

1. Jag vill att en förändring ska ske i min församlig. Ja/Nej
2. Jag vill verka för att en förändring ska ske i min församling. Ja/Nej

3. a) Jag vill lägga ner tid på ............................ för att det är roligt. Ja/Nej
b) Jag vill lägga ner tid på ............................ för att det ger resultat. Ja/Nej

Om 3 a) + b) = Nej

- Varför vill vi då lägga ner tid på detta?
- Kanske bör den kompetens och drivkraft som finns användas istället för att bränna ut ytterligare en generation av ledare på en viss sorts ungdomsarbete för att "det alltid har varit på det sättet".
- Tänk i bredare banor. Vägen till Jesus, går inte exklusivt genom Kör, Innebandy och Scouting - Har ungdomarna ett brinnande intresse för stickning? leta efter kompetens.
- Om ungdomarna ägnar all sin fritid åt att meka med moppar, meka med dem på torsdageftermiddagar på kyrkans parkering.
- Anpassa aktiviteterna efter målgrupp och kvalitéer

"ALLT vad ni gör ska ni göra helhjärtat, det gäller ju Gud..."

Citat + reflektion

"I sin kärlek och tillgivenhet sätter Gud ofta fingret på det som inte står rätt till i våra liv. Därför att han älskar oss vill han rena oss så att vi kan fyllas av hans liv och glädje"
- Charles Stanley

Jag hade först problem med den här texten, sen såg jag att det står:
"...så att vi kan fyllas..."
Inte:
"...så att han kan fylla..."

Jag tycker inte om när man begränsar Guds handlande utifrån en människas leverne.
Men att vi själva sätter upp restriktioner och prioriteringar på annat än Gud och därmed bommar hans verkan i våra liv känns inte konstigt.

... Den heliga grammatiken,
och skillnaderna i att vara subjekt eller objekt :)

Mitt liv med Gud - de unga åren

Jag har en Gudstro, som räckte i lågstadiet, glömdes i mellanstadiet, bleknade under högstadiet och återuppväcktes under gymnasiet.
Jag har en Gudsrelation, som fick liv i gymnasiet, tog paus i lumpen, började gro efter muck och som nu grönskar.

Nollvision mot Hat!

Kristna har i allmänhet många brister, precis som varje människa.
Men en sak tycker jag är skönt, och det är att jag sällan hör kristna säga "Jag hatar...". Vi kan avsky och hata beteenden men inte ens bland tonårsrevolterna tycker jag mig höra unga kristna uttrycka hat mot en individ i någon högre utsträckning.

Gud & Människan - Sammanflätade!

Tro - Vad är det?
Framförallt är det det första steget mot det som verkligen påverkar och förändrar.
En relation med Gud.
Så vad handlar relationen om då?
Att Gud med sin kärlek ska få ta del av så stor del av mig som bara är möjligt. Att jag är en form, ett kärl som ska fyllas med Gud. För det är ju egentligen det vi säger, när vi talar om att Gud "flyttar in" i en person.
Innebär då detta att Gud försöker göra en take-over på vår kropp - själ och ande? Om jag på något vis skulle lyckas ge mig själv till 100% åt Gud. Skulle jag då tappa kontrollen och kanske till och med medvetandet över min egen kropp? Spekulativt område - eftersom det inte torde vara en realistisk möjlighet, om man inte heter Jesus - men jag tror inte på tanken om den älskande zombien.
Jag tror snarare att när Gud tillåts leva genom oss så blir det synliga resultatet att vi lever våra liv genom Gud. Att det han görblir konkret och praktiskt synligt genom människan. Och att allt vi gör genomsyras av kärlek.
Ingen rädsla, för "den fullkomliga kärleken fördriver rädslan".

(på så vis borde vi förresten kunna slippa oroa oss om det är Guds röst vi hör. Om vi inte känner den bekräftande friden utan går och oroar oss och grubblar över om det är Guds eller satans röst, eller för den skull våra egna tankar vi hör, så kan vi nog ganska riskfritt skjuta det åt sidan. Men glöm inte bönen, be Gud att han ska vara tydlig i sin vilja och att skydda oss från satans alla försök och lockelser.

Andedop..?

Döpt i Ande... det är ju ett bibliskt uttryck, så vad syftar det på?
Borde inte ordet 'dop' signalera något större och viktigare än upplevelsen av en andlig kick.
Vad innebär det? Vad hände på det mötet när känslorna blev för starka så jag var tvungen att lägga mig ned?
Flyttade Helig Ande in i mig för första gången med sådan kraft att det krusades i vattnet.

Men ska inte var person som tagit emot Jesus i sitt liv ha Helig Ande somgåva i sitt liv?

Citat

"Bön innebär inte att Gud är däruppe och vi här nere. Bön innebär att den Helige
ande talar inom oss och vittnar för vår ande så att vi kan lära känna Kristus."

- Charles Stanley

Att komma med förväntningar!

Det är viktigt att våga räkna med Gud.
Att enkelt våga tänka: "Gud, detta som jag ber om måste väl ändå ligga i ditt intresse, hjälp mig då".
Att tänka: "Varför inte..."

Citat

"När någon kommer till mig och säger att han hört Gud tala i en vis sak, men
ändå tycks vara oroad över det hela, ifrågasätter jag om han verkligen hört Gud
tala. De som verkligen hört Gud tala försöker vanligen inte övertyga mig om att
Gud talat till dem: de vet helt enkelt att beslutet kommer från Gud."

- Charles Stanley

What's it all about...

Beroende på vem du frågar läses en mängd olika tolkningar in i frågan "vad/vem är en kristen?"

För mig är några av de viktigaste frågorna just nu:

• Tror jag på att en gudomlig kraft skapade den värld vi lever i?
• Tror jag att mannen Jesus kom från Gud, och kanske rentav var Gud personifierad?

Om man kan ta till sig dessa två bör man kanske börja kika lite i bibeln för att säga vad Gud sagt om en del saker, och att börja kika på hur tron kan utövas i praktiken.

Vidare...
Vågar jag tro på att livet inte slutar i.o.m. min egen död? Att det finns något mer...
Kan jag tro på en livsåskådning som inte i första hand prioriterar mina gärningar och vad jag kan åstadkomma?

Jag är inte värd evigt liv. Jag har inte gjort mig förtjänt av det.
Det är en gåva som Gud väljer att ge till vem han vill.
Gud dömer inte någon till döden, utan räddar vissa till livet.

hur många och vilka får vi se när den dagen är kommen. Jag anser helt enkelt att det orsakar mer ont än gott att försöka övertyga varandra om vilka som kommer till himlen och vilka som inte gör det.

Varför är Gud inte mer lättillgänglig?

Varför är det så svårt att nå Gud?
Och varför ställer ingen annan den här frågan.
Varför Gud gör som han gör är väl en fråga, men varför är han som han är?
Hur fungerar Gud? Hur vill han fungera med mig?

Något måste vara fel, om Gud älskar mig så mycket som jag vågar ana, så borde väl han vilja vara med mig minst lika mycket som jag vill vara med honom. Jag talar inte om "möteskickar",
Jag tänker på det okomplicerade samtalet, på bekräftande tankeutbyte.
Risken finns att Gud är resultatet av mitt eget kärlekstrampande flum. Men finns han i en ren faktisk mening så måste vi vara menade till en närmare kontakt än den jag nu upplever. Visst, syndafallet satte käppar i hjulet, men inget har väl egentligen förändrats i åt vilket håll vår strävan bör sträcka sig.

Jag inser att jag talar otydligt men det jag tänker är att Gud vill vara med mig lika mycket som han ville vara med Adam och Eva.
Mitt perspektiv har blivit rubbat i.o.m. syndafallet. Men Gud är ju fortfarande Evig och Oföränderlig. Borde han då inte uppmuntra varje steg jag tar i riktning mot honom. Och om så inte är fallet, Varför inte?
Om Gud över huvud taget interfererar med våra liv och vill att vi ska söka honom,
vore det då inte en självklarhet att belöna oss - på samma sätt som man ger hundar godis under träning för att de ska förstå att de gjort rätt - med en känsla av frid/lycka/tillfredsställelse, när vi söker Gud enligt det som behagar honom.
Så vad är det som går snett?

- Bor Gud inom mig, medan jag fortfarande föreställer mig en skäggig farbror på ett moln?
- Förringar jag Helig Andes funktion i min Gudsrelation?
- Är det så enkelt att jag glömmer bönen med Gud p.g.a. min fascination av funderingarna om Gud?
- Eller är det kanske så att jag saknar tilltro till Guds röst. Jag kanske inte borde vara så rädd för "rösten i mitt huvud".

Gud, led mig på dina vägar, Peka med hela handen!

Verlighetsflykten Gud... eller?

Gud
Flyktiga relationer
Alkohol
Parkbänk
Musik

Vad har de gemensamt?
Alla är de metoder att fly verkligheten. Men vad har jag för nytta av dem.
Musiken - Jag flyr omgivningen, men borde tänka på min hörsel.
Parkbänken - Jag flyr hemmet, men borde tänka på min allergi.
Alkohol - Flykt från ansvar, jag avstår för andras skull.
Flyktiga relationer - Flykt från ensamhet. Relationen har ett ansikte, och känslor därtill. Vad ger det för glädje, jag vill älska och bli älskad. Inte bara känna njutning.

Gud - Varför bryr jag mig ens, för det mesta svarar du ändå inte. Men så ibland påminner du mig på ett sätt som gör det omöjligt för mig att tvivla.
Men vad ska jag ta mig till med dig?
Ett väsen bestående enbart av kärlek, som har skapat mig och tydligen vill ha kontakt med mig, en relation med mig, men som jag allt som oftast inte kan nå. Och varje gång jag misslyckas börjar den egna skuldbeläggningen.
Gud är ju allsmäktig och fullkomlig, givetvis måste felet ligga hos mig.
Så börjar min strävan efter det man brukar kalla kristuslikhet. Strävan att bli som din son trots att jag redan är din son.

Far förlåt mig men jag fattar ingenting och efterson du inte vill prata med mig (eller jag inte vill lyssna till dig tillräckligt mycket - som min skuldbeläggande kristuslikhetssökande hjärna försöker intala mig) kan jag bara spekulera.
Och jag antar att det renodlade kärleksmötet med dig är så intensivt och så beroendeframkallande att jag får nöja mig med små av dig utportionerade doser för att jag inte ska isolera mig i mitt extatiska tillstånd till ringa nytta för min nästa.
Din kärlek är inte egoistisk, därmed inte heller mitt önskade gensvar.
Mitt svar till dig måste bestå i samma självuppoffrande art som Jesu död på korset, Ett kärleksmöte som innefattar hela världen.
Om jag så ger en bit bröd till en and, eller bjuder hem en hungrig på en bit mat, så är det min kyss till dig så länge det görs i kärlek.

Men hur blir det då med det enskilda mötet, med intimiteten?
Jag kommer aldrig fullt ut förstå nattvarden, men jag antar att den fyller en funktion här.
En date med skaparen.
En måltid på tu man hand i en fullsatt restaurang.
Nä, nu ska jag gå och ta en glass med Gud.

Citat

"Frågorna fortsatte att pågå i mig, som själslig tinitus"
- Tomas Andersson Wij

Motivation som kvitto på gåva

"Våra gåvor definieras i vår motivation"
Jag kommer aldrig bli en god konstnär om det innebär att jag, utan särskilt sug efter att måla, sätter mig och funderar på vad jag ska måla, och sedan krystar fram något.
Det vi gör bäst är det vi gör helhjärtat för att vi vill det och mår bra av det.

Gud hjälp mig upptäcka och utveckla det du lagt ner i mig så att jag ser hur du vill använda mig.