Är Jesus verkligen Gud?

Jag hade under en period svårt att med självklarhet acceptera att Jesus själv är Gud enbart utifrån bibelns texter. det besvärade mig eftersom det av i många sammanhang ses som oerhört självklart. Jag började fundera och tvivla på evangeliernas trovärdighet, med Johannes i spetsen för en potentiell konspiration.
Jesu trovärdighet tvivlade jag aldrig på. snarare hur man tolkat hans ord.

Men jag fann lugn i min prövning.
nedan delar jag med mig av saker jag funnit.
(Källor har varit Bibeln, Egna tankar, Andra teologer.)

Joh 10:30 - "Jag och Fadern är ett"

Joh 10:24-25 - "Då omringade judarna honom och sade: Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.
Jesus svarade: Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig".

Jesus säger rakt ut att han är Messias. Problemet är: Kan Jesus vara Messias utan att själv vara Gud.
Vad lägger vi in i ordet 'gud'?
Tron på EN Gud är för mig fullständigt väsentlig. Därför ställer en, för mig krystad, treenighetslära till det för min tro. Jag förstår att muslimerna tror att vi har 3 gudar när vi sällan ens själva kan förklara hur vi tänker i sammanhanget.

Joh 14:6-7 - "Jesus svarade: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom."

Joh 14:8-11 - "Filippos sade: Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.
Jesus svarade: Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte Filippos? den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern?
Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig?
De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv: Fadern är i mig och utför sina gärningar.
Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern är i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull."

Matt 12:6 - "Men jag säger er: Här finns det som är större än templet"

Matt 12:8 - "Ty människosonen är Herre över sabbaten"
Hur kan någon vara Herre över Sabbaten utom Gud som inskaffade den.

Matt 23:37 - Jesus talar om Jerusalem som om han sett på genom hela historien.

Matt 7:21-23 - Jesus har makt att döma folk till ett "liv" utanför himmelriket.

Mark 2:5, 7, 10 - För de skriflärda var det en självklarhet att bara Gud kan förlåta synder. Jesus gör det, och styrker sin auktoritet i detta genom att hela mannen.

Matt 10:17-18 - När Jesus frestas av satan i öknen säger han i vers 10 att endast Gud skall tillbes och dyrkas. Ändå tillåter Jesus att folk faller ner och hyllar honom.
Matt 2:11 - Vid föseln
Matt 14:33 - I livet
Matt 28:17 - Efter uppståndelsen
Luk 24:52 - Efter himmelsfärden

Matt 21:15-16 - Barnens hosianna-rop är ett slags dyrkande kärleksutrop, vilket styrks av att översteprästerna förargas. Dessutom sätter Jesus barnens rop efter honom i ett gammaltestamentligt sammanhang som anspelar direkt på Gud.
"Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång till dig."

2 Mos 3:14 - "Gud sade: Jag är den jag är. Säg dem att han som heter 'Jag är' har sänt dig till dem."

Joh 8:58 - Jesus hävdar sin gudomlighet på två sätt. Han hävdar att han fanns före Abraham.
Och han använder orden 'Jag är' (se reaktionen i Joh 8:59)

Andra ställen där Jesus gör anspråk på Gudsnamnet 'Jag är':

Joh 6:35 - Jag är livets bröd
Joh 8:12 - Jag är världens ljus
Joh 8:24 - Jag är den jag är
Joh 10:11 - Jag är den gode herden
Joh 11:25 - Jag är uppståndelsen och livet
m.fl.

Flummigt fysikförsök...

En fysisk fjärde dimension existerar i samma ögonblick som en stol med fyra statiska ben på alla underlag kan ha alla fyra ben i marken samtidigt.

Kravlös perfektionssträvan

Ingen människa måste vara perfekt innan han kommer till tro.
Ingen människa måste bli perfekt efter han kommit till tro.
Men han erbjuds möjligheten att dag efter dag, steg för steg, sträva mot det, genom att själv göra så lite som möjligt på den punkten.

Guds Nåd & Service AB

Vidare har vi faran med uttryck som: "Det är inte syndaren vi avskyr, det är synden". Uttryck som dessa kan rymma all världens vishet men ändå bli till ondo när det används som sköld för att rättfärdiga det egna fördömandet.
Och inte nog med att folk mår dåligt och känner skuld. Skuld behöver ju inte alltid vara något negativt, men däremot lastar vi på människor en mängd krav som på inget vis är menat att åtgärdas innan de möter Jesus.
Vi är inte inspektörer med rätt att ge omvisitation innan mötet med den store kungen kan äga rum.
Den store kungen är nämligen inte bara kung, han är också världens bästa skoputsare, hårfrisörska och skräddare. Allt vi gör är att förskjuta personens möte med denna kung för att vi har svårt att tro att han verkligen kan åtgärda alla fläckar, ruffsiga hår och hål i jeansen.

Och för att fortsätta bildspråket så inte bara höjer vi tröskeln till larmcentralen. Vi byter dessutom ut glasdörren mot en i trä och sätter upp en skylt med öppettider, värre än bankens. Killen som är anställd att informera om larmcentralens funktion och hjälpa dem som själva har svårt att ta sig dit, honom stationerar vi innanför dörren, den nybytta ni vet.

Givetvis vill vi att folk ska komma till kyrkan, vi är bara rädda att nästa person som kommer genom dörren ska vara lite väl olik oss, givetvis måste vi ju välkomna honom om han lyckats ta sig in, men just därför sätter vi upp mallar för att försäkra oss om att den som kommer genom dörren är en pålitlig karl i en trygg familjesituation med god ekonomi.

Vad jag försöker ha sagt är:
Vi behöver inte bara sänka tröskeln till Jesus, vi behöver ta bort den helt och hållet, sluta vara så rädda för mångfald, men framförallt lita på att en Gud som inte hålls tillbaka kommer att borsta bort slagg och putsa upp vem som helst som kommer till tro, lika okonstlat som att jag vill ändra mig för den jag älskar så att hon trivs ännu bättre med mig.

Nollvision mot dömande?

Inom kyrkliga kretsar är det populärt att avstå från det ena eller andra fulständigt när detta ena eller andra har fört med sig mycket negativt.
Kanske är det dags för oss att fullständigt avstå från dömandet, från översitteri och pekfingervaggande.
"Döm inte och du ska inte bli dömd"
What would Jesus do?
"Inte heller jag dömer dig."

"Men..." säger någon då, "Jag dömer ju inte, jag tillrättavisar och pekar bara på ett bättre leverne".
En gyllene regel som är aktuell här är: "det är inte den som slår som avgör om det gör ont, det är den som blir slagen".

Många människor uppfattar kristna som dömande och intoleranta. Frågan kvarstår och förtjänar ett ärligt bemötande: Bör vi avstå från allt dömande?
Paulus talar ju om tillrättavisning och åtgärder vid människors felaktiga beteende. Men vi måste i allra högsta grad kunna se skillnad mellan att varna en bror eller syster för ett dike vi själva trillat i, mot att titta snett på någon utanför kyrkan.
mellan att hjälpa ett syskon och att tukta någon annans ungar. Vad ger oss den rätten?

Enhet!

Jag vill kämpa för en enad kyrka. Kristus har inte två tre kroppar på jorden. Om vår tro på en försoningens Gud inte ens sträcker sig över samfundsgränser är det inte konstigt att den icke-kristne blir skeptisk och avvisande.

"Ovisshetens lov"

Kanske borde vi träna oss i att acceptera ovissheten, okunskapen. Lära oss att leva i en värld där vi itne förstår allting och att leva med en tro, trots att vi inte fullt ut förstår den.
"Att tro är att slita sin klokskaps sista tråd"
- Psalm 668 ur Psalmer och sånger
Men vad skulle icke-kristna säga? En religion där man förkastar förnuftet och hyllar okunskapen låter som en direkt inbjudan för sektbildning bortom all rim och reson.
Hur det än må vara med det, vill jag ha en tro på en Gud förankrad i bibeln, utan behov att fylla frågetecknen och luckorna med egna påhitt och sen hävda att det är gudomligt inspirerat.