Verlighetsflykten Gud... eller?

Gud
Flyktiga relationer
Alkohol
Parkbänk
Musik

Vad har de gemensamt?
Alla är de metoder att fly verkligheten. Men vad har jag för nytta av dem.
Musiken - Jag flyr omgivningen, men borde tänka på min hörsel.
Parkbänken - Jag flyr hemmet, men borde tänka på min allergi.
Alkohol - Flykt från ansvar, jag avstår för andras skull.
Flyktiga relationer - Flykt från ensamhet. Relationen har ett ansikte, och känslor därtill. Vad ger det för glädje, jag vill älska och bli älskad. Inte bara känna njutning.

Gud - Varför bryr jag mig ens, för det mesta svarar du ändå inte. Men så ibland påminner du mig på ett sätt som gör det omöjligt för mig att tvivla.
Men vad ska jag ta mig till med dig?
Ett väsen bestående enbart av kärlek, som har skapat mig och tydligen vill ha kontakt med mig, en relation med mig, men som jag allt som oftast inte kan nå. Och varje gång jag misslyckas börjar den egna skuldbeläggningen.
Gud är ju allsmäktig och fullkomlig, givetvis måste felet ligga hos mig.
Så börjar min strävan efter det man brukar kalla kristuslikhet. Strävan att bli som din son trots att jag redan är din son.

Far förlåt mig men jag fattar ingenting och efterson du inte vill prata med mig (eller jag inte vill lyssna till dig tillräckligt mycket - som min skuldbeläggande kristuslikhetssökande hjärna försöker intala mig) kan jag bara spekulera.
Och jag antar att det renodlade kärleksmötet med dig är så intensivt och så beroendeframkallande att jag får nöja mig med små av dig utportionerade doser för att jag inte ska isolera mig i mitt extatiska tillstånd till ringa nytta för min nästa.
Din kärlek är inte egoistisk, därmed inte heller mitt önskade gensvar.
Mitt svar till dig måste bestå i samma självuppoffrande art som Jesu död på korset, Ett kärleksmöte som innefattar hela världen.
Om jag så ger en bit bröd till en and, eller bjuder hem en hungrig på en bit mat, så är det min kyss till dig så länge det görs i kärlek.

Men hur blir det då med det enskilda mötet, med intimiteten?
Jag kommer aldrig fullt ut förstå nattvarden, men jag antar att den fyller en funktion här.
En date med skaparen.
En måltid på tu man hand i en fullsatt restaurang.
Nä, nu ska jag gå och ta en glass med Gud.