Julefrid

Tänk vad skönt att mitt i all julstress bara få sitta ner på sin favoritpizzeria och avnjuta en pizza i lugn och ro, medan simpsons rullar i bakgrunden. Bara ignorera alla måsten. Jag tror starkt på att det iaf i mitt liv inte är det fysiskt/praktiskt/effektiva arbetet jag gör som drar mest energi utan tankarna kring det. därför kan det vara så tillfredsställande när schemat rullar på med många praktiska saker så man inte hinner oroa sig för det man ska göra.

vad blev det för pizza undrar ni nog säkert nu...
Pizza: Calzone
Dryck: Zingo
Kostnad: 60kr
Pizzeria: Pinnochio (Nässjö)

Smygstart?

"Förord":
Äh, jag saknar helt enkelt att skriva. inget radikalare än så. Anledningen till att jag slutade sist var att jag inte ville hänga ut mitt andliga liv helt. En del saker behöver man hålla för sig själv för att inte bli en "andlig strippa" (gillar den bilden :P) och urvattna hela sitt liv.

Men så nu är jag väl igång igen för en tid. Lite mer vardag, lite mindre teologi, så får vi se hur länge det står sig den här gången.
-----
Är inne i en slags passiv livskris där jag märker att jag håller på att bli både gammal men också bortskämd... Temat är sömn, som Ungdomsledare har man/jag inte så ofta tidiga morgnar. Jätteskönt eftersom det händer att man inte är i sängs så jättetidigt. men jag har aldrig haft problem med lite sömn tidigare och skämtat med min vän Simon som måste ha sina 8timmar för att inte vara grymt otrevlig och zombieliknande dagen efter.

Nu står jag där själv, visst, det är vinter och jag går alltid in i en trötthetsfas då men ändå. det skrämmer mig att den hurtiga morgonmännsikan Manne har gått och blivit sömnmässigt bortskämd.

"Morgonstund har guld i mun"

Skrivförsök på tåg

Människor som går omkring, halvcirkelformade byggnader med mitsubishifläktar på utsidan, ett halvsunkigt lager i senapsgult och blåleregrått. En man på resa.

Sittandes i ett tåg med fötterna svepta i dubbla sockar, uppkurade på elementet. Varm i övrigt men alltid med kalla fötter. Är det inte så det är? Hjärtat kan gå varmt men när det kommer till kritan, när det är dags för handling står man där, handlingsförlamad... med kalla fötter.

I Publiken? eller på arenan!

Om det finns fler människor med ledarkapacitet eller engagemang än det finns platser i styrelse och verksamheter bör man nog ändå alltid sätta sig ner tillsammans och komma på en lämplig plats. Har vi verkligen råd att förspilla befintlig aktivitet och engagemang.

En vän och aktiv i församlingen berättade att han efter att ha tagit uppehåll från kyrkans alla utskott och råd och "bara" börjat gå på gudstjänsterna, kände sig helt avskuren, han visste ju ingenting om vad som hände i församlingen. Sen insåg han att så är det för de allra allra flesta av församlingens medlemmar konstant.

Min önskan är att så många som möjligt ska börja söka sig till sin församling säga, "det här och det här trivs jag med, hur kan jag hjälpa församlingen?", det skapar en glädje och engagemang som i många fall kan föra en från att vara åskådare till att vara deltagare.

Vision eller verklighet?

Vad tjänar Gruppdiskussioner på församlingsmöte gällande församlingens framtid till? Om man inte mot slutet säger: "och nu då? Hur går vi vidare?"
Är några av förslagen bra och hur tar vi oss från tankar och prat, till verklighet.
Hur tar vi oss från vision till handling?
Jag tror att vi tappar väldigt mycket tid och energi på att inte ha sådana möten två timmar längre och ta förslag och alternativ på allvar. "Intressant, men hur ska vi kunna..." Nu känns det som vi ofta tar in förslag, presenterar tankar sen lyfter vi på hatten och tackar så mycket, och börjar på ruta 1 nästa gång man träffas till samma sak.

missuppatta mig inte, jag älskar att drömma. men jag älskar även att se drömmen föras frammåt. att se engagerade människor jobba hårt för någonting för man tror att det gör en skillnad. Att man är med och sprider Guds rike.

Din plats i pusslet.

Våga ha förväntningar på Gud. Tro attnågot händer när du ber och tro på att Gud har en plan för ditt liv. Sök däför efter dina gåvor och goda egenskaper för att upptäcka vilken väg du ska gå genom livet och på vilket sätt du kan tjäna Gud och vara till välsignelse för de runt omkring dig.

Förfall

Jag blir så förbannad över klimatet som råder i vårt land, jag har lust att skälla ut allt och alla. rada upp varenda högstadiekille på rad och ge en kollektiv örfil och få dem att tala, fattar de inte vad de orsakar!
Därefter skulle jag önska att någon kontrade med vad jag själv gör och hur jag beter mig. Ingen av oss är perfekta men jag önskar en förändring i tänket. En medvetenhet!
JESUS! Grip In! Vi behöver dig så ofantligt mycket!
påverka våra hjärtan, påverka människor såpass att vi spelar en skillnad för varandra. Sätt namn i våra hjärtan att be för och att bry oss om.
Herre, ta hand om Misären, jag ber dig!